Tag Archives: piratrörelsen

Almedalen – utvärdering

11 Jul

Jag har varit dålig på mina almedalsrapporter. Jag tänker försvara mig med begränsad tillgång till el och tid. Det hände oftare att jag gick på seminarier eller pratade med människor än att jag satt vid datorn. Och det är en jävligt bra ursäkt!

Nu tänkte jag dock försöka sammanfatta veckan och ge tips och kritik till mina vänner och kollegor i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag tänker ta upp tre saker; samordning, evenemang och den förbannade klädseln.

Samordning
Den här almedalsveckan var väldigt annorlunda för mig jämfört med förra året. Förra året åkte jag som en officiell representant för Ung Pirat med målet att skapa kontakter och gå på piratrelaterade seminarier. Det fanns till och med ett mål på hur många intressanta personer (såsom politker eller journalister) man skulle prata med per dag, om jag minns rätt. Det här året åkte jag för Ung Pirats Östra Distrikt, med det enda uttalade målet att starta upp Ung Pirat Visby igen. Några övriga krav på min närvaro fanns inte. Jag tycker dock själv att jag har åstadkommit mycket mer den här gången jämfört med förra. Jag vill dock inte skylla detta på Ung Pirat utan snarare på mig själv. Den här gången hade jag mer att komma med, jag kandiderar till Uppsala kommun och är vice kampanjledare. Förra året var jag endast aktiv i Ung Pirat, och som aktiv i ett ungdomsförbund på endast lokal nivå blir man inte så häftig i Almedalen, de flesta som vill mingla med ungdomsförbund är ute efter ordförande eller någon annan i styrelsen, med ett ansvarsområde. Den här gången kunde jag inte enbart som förra gången mingla med politiker och journalister verksamma i Uppsala, utan även olika kampanj- och marknadsföringsmänniskor. Jag hade även väldigt stort utbyte med flera människor jag mötte på seminarium angående olika verksamheter i kommuner. Jag hade mer kött på benen, så att säga.

Jag tycker dock att det är synd att både Ung Pirat och kanske särskilt Piratpartiet har varit så dåliga på att ställa krav på det som åker. Jag hade turen att få sitta med på Ung Pirat-delegationens utvärdering, och då pratade man mycket om det. Jag anser att de som får åka för partiets eller förbundets pengar borde ha tydliga krav ställda på sig redan innan man åker, innan man ens har möjlighet att anmäla intresse. Jag upplevde det som att vissa såg Almedalen som en semester eller nästan en lekstuga, och jag tycker det är skamligt nästan. Om man åker dit som representant så ska man representera, hela tiden. Jag menar inte att det innebär att man hela tiden måste vara på ett seminarium eller ett mingel, men det innebär att det inte riktigt är okej att ta en sovmorgon till klockan elva och sen chilla resten av dagen. Mer krav på delegaterna!

Evenemang (och planering, planering, planering)
Det här året var första året som Piratpartiet höll i egna evenemang. Det var bland annat ett panelsamtal, en grillning med mingel och ett boksläpp. Alla saker var bra i tanken, både relevanta och intressanta. Grejen var att framförhållningen på dessa saker var oerhört dålig. Våra seminarium fanns inte med i något schema. Vi hade en egen folder som talade om vad vi hade för evenemang, men jag tror inte att den kom förrän på tisdagen (jag såg den iallafall inte innan dess). Det verkade inte heller finns något system eller någon plan för hur man skulle sprida den här informationen. Det hela slutade med att det var i princip enbart pirater på våra seminarium, och det är så himla synd eftersom att alla var intressanta! Mer framförhållning gällande evenemang, börja planera nu!

Den förbannade klädseln
Det har länge funnits en hård diskussion om hur vi ska klä oss i Piratpartiet. Som i de flesta diskussioner/konflikter finns det två sidor, en för och en mot. För-sidan menar att vi alltid ska bära officiella kläder från Piratpartiet eller Ung Pirat när vi är ute och representerar, till exempel under almedalsveckan. Mot-sidan menar att ett gäng pirater i officiella kläder får oss att likna en armé och ett en civil klädsel ger oss ett mer intellektuellt intryck. Jag har tidigare varit en stark anhängare av mot-sidan, men är nu beredd att jämka mig lite. Det här kommer också från en diskussion ur utvärderingen hos Ung Pirat, och det handlar om att vilka kläder man ska ha beror lite på situationen. Om syftet är att synas som pirat, till exempel vid en manifestation, vid Piratpartiets tält, under talet, som funktionär under ett evenemang osv så kan det vara jävligt bra att ha officiella kläder. Det viktiga är att man tar av dessa tills när det är dags för ett mingel, ett möte, ett panelsamtal (även om man sitter i publiken) eller något annat liknande. De andra partierna och förbunden verkade i princip ha hyrt in ett gäng ungdomar som kunde gå runt i deras officiella kampanj-tröja och bara synas, medan man hade andra som kunde mingla eller ställa intressanta frågor på olika seminarium eller panelsamtal. Det går också utmärkt att ha med sig en extra tröja i väskan och byta när det passar. Alltså, klä dig efter sammanhanget!

Slutligen vill jag tillägga att det förstås är jävligt lätt för mig att sitta här och ge pekpinnar. Jag vill endast delge er mina observationer under veckan som en pirat som är med i hela karusellen, men ändå har stått lite på sidan. Det är dags att börja planera för nästa år redan nu!

Jag vill också tillägga att mitt mål med resan, att starta upp Ung Pirat Visby igen, blev genomfört tack vara planering och samordning med Piratpartiets östra distriktsledning. Och lite tur!

Annonser

Kunskapssamhället

11 Maj

Piratpartiet har en vision om hur framtidens samhällen ska se ut. Framtidens kunskapssamhällen. Vi vill ha fri information, fri kultur, delad kunskap och stor transparens och insyn i samhället. Alla individer ska känna sig trygga och ha ett skyddat privatliv. Yttrandefriheten är vital för kunskapssamhället.

Vi vill att man ska känna sig välkommen i kunskapssamhället, kunskapen, kulturen och informationen finns till för alla. Alla ska kunna ta del av den.

Nyckelordet är tillgänglighet, för alla. Kunskapen, kulturen och informationen ska vara tillgänglig på det sätt som passar just dig bäst, oavsett funktionshinder, preferenser eller språkkunskaper. Kunskapssamhället är ett öppet samhälle där alla är välkomna. Alla får ta del av det som finns och alla bidrar, sharing is caring helt enkelt =)

Så tolkar iallafall jag kunskapssamhället. Hur tolkar du? Skriv ner din tolkning av kunskapssamhället eller framtidens samhällen och posta här eller på din egen blogg.

Sammy, Beelzebjörn, Jimmy Callin, Widham och Klara Tovhult har tidigare skrivit liknande poster.  Här finns också en inspirerande youtubefilm på ämnet.

PPI – resan dit

20 Apr

I och med helgens flygkaos så blev resan till PPI lite av ett äventyr. Tanken var från början att jag skulle ta ett flyg under torsdagen kl 1430 från Arlanda till Oslo, där jag sedan skulle ta mitt flyg till Bryssel och vara framme klockn 1815. Kanonbra!

Vid åttatiden på torsdagsmorgonen fick jag ett sms från SAS om att mitt flyg till Oslo var inställt. Jag fick lite panik och ringde deras kundtjänst. Efter att ha suttit i telefonkö i 45 minuter fick jag reda på att jag var redan ombokad till ett direktflyg till Bryssel som skulle gå klockan 1620 samma dag. Lättade andades jag ut. Det visade sig senare att det var samma flyg som Mab och Lars skulle åka med, så det var ju toppenbra!

Jag planerade lite med Mab och vi åkte till Arlanda straxt efter klockan ett, för att vara där i god tid. Lars skulle ta ett flyg från Umeå. När Mab och jag hoppar av tåget på Arlanda så får vi båda ett sms om att flyget är inställt. I högtalarna på Arlanda gick ett meddelande där vi fick information om att det var stora störningar i flygtrafiken på grund av askmolnet, och att man skulle kontakta sitt flygbolag för att få mer information. Sagt och gjort. Mab och jag gick till närmsta SAS-disk och tog en kölapp. Numret på lappen vi fick var nummer 550, och just då betjänades nummer 231. Yay. Tålmodiga som vi var så satte vi oss snällt ned för att vänta. Ungefär samtidigt fick jag sms från Isak att han och JuristeN satt fast på Kastrup.

Mab försökte ta fram mer information om flygsituationen och askmolnet via internet, och vi fick snabbt reda på att det var illa och inte skulle bli bättre. Många flygplatser var redan stängda, och fler höll på att stänga ner. Det fanns inte heller några indikationer på att askmolnet skulle försvinna, utan det var snarare på framfart ned mot Europa och hotade att stänga ner Bryssels flygplats.

Planet Lars åkte med lyckades iallafall landa och Lars deltog glatt i vår väntan. Ungefär nu började vi inse att SAS betade av ungefär 40 nummer i timmen, och att chansen att vi skulle hinna få hjälp innan kvällen var väldigt liten. Mab letade runt lite på SAS’s hemsida och lyckades få reda på att SAS återbetalade alla resor om man fyllde i sitt namn och var man skulle. Vi tog ett snabbt beslut om att försöka åka bil ned istället, då flygsituationen såg mörk ut. Vi började med att ringa Anna Troberg för att kolla om hon och Rick var sugna på att åka med, eftersom att vi visste att de båda skulle ner till konferensen. Rick och Anna var tveksamma och ville avvakta.

Övertygade om att bil fortfarande var rätt alternativ tog vi oss till hyrbilscentret för att hyra en bil. Det visade sig ganska så fort att det var fler som hade tänkt så. Det fanns tre biluthyrningsfirmor på centret, två hade väldigt långa köer, men en utav diskarna var väldigt tom. Vi gick dit och frågade om det fanns en bil att hyra, men fick ganska snabbt ett nekande svar. Jag kan ju tillägga att centret var fullt med stressade och frustrerade människor som också ville ha bilar. Mab ringde ett centralt nummer till Hertz och frågade om det fanns några bilar att hyra. Det visade sig att alla bilar mellan Stockholm och Malmö var uthyrda. Ungefär då insåg vi att vi inte skulle kunna få tag på en hyrbil. Vi började då ringa runt till nära och kära för att försöka låna en bil istället. Det gick sådär, iallafall tills dess att Mab ringde till Malin. Malin tyckte att det lät som en toppenbra idé att åka till Bryssel över helgen.

Vi blev alla glada över att äntligen få tag på en bil (och Malin är dessutom väldigt trevlig), så vi tog en taxi för att åka till Malin som bor i Bromma. Självklart hamnade vi i en lång bilkö och bilfärden tog ganska mycket mer tid än beräknat. Men till slut kom vi iallafall fram till Bromma och mötte Malin. Vi trängde in oss i bilen allihopa (en jättefin bil, Toyota Prius) och tog sikte mot Lilla Essingen där vi skulle hämta upp vår femte passagerare. Det var Maria, som är en vän till Mab som skulle åka med.

Arton timmar senare var vi i Bryssel! Resan var lång och besvärlig, men trevligt ressällskap och ja-sägare gjorde att vi kom iväg och fick en härlig resa.

När det gäller innehållet i konferensen tycker jag att man gör bäst i att läsa hos Tess eller Sandra.

Piratpartiet och pedofilkortet

8 Apr

Igår såg jag en sån där fin nyhetsrubrik som direkt fick mig att tänka ”Jaha! Man lär sig verkligen något nytt om sig själv varje dag.” Det var artikeln i Nyheter24 där en sverigedemokrat går ut och säger att piratpartister är pedofiler. Som sagt, man lär sig något nytt varje dag. Jag tänker inte ens försöka förklara hur dumt det är av sverigedemokraterna att säga att Piratpartiets 44 000 medlemmar (och övriga supporters) är pedofiler, utan jag tänkte snarare fokusera på varför det är så fasligt dumt att hålla på med sådana fulkort som pedofili och barnpornografi när man pratar om ett öppet internet.

Ibland så händer det att, i diskussionen om ett fritt och öppet internet, det dyker upp människor som menar att man måste censurera internet för att förhindra att pedofiler kommer åt barnpornografi. Eller för att förhindra attbarn blir mobbade. Eller för att förhindra att ungdomar har sex. Grejen är den att ett fritt och öppet internet handlar om fantastiska saker som demokrati,yttrandefrihetvänskapkulturkunskap och underhållning. Därför är det så dumt att dra in saker som barnpornografi. Barnpornografi fanns långt innan internet. Pedofiler fanns också långt innan internet. Problemet ligger i själva individen (eller samhället om du så vill, jag tänker inte diskutera orsaker till sexuella övergrepp på barn nu).

När man förgiftar diskussionen om ett öppet internet med saker som barnpornografi så missar man hela poängen med ett öppet internet.  Jag hoppas att vi alla kan lägga oss över den nivån och inse att problemet inte ligger hos internet, och att lösningen definitivt inte ligger i censur.

Hur jag kom in i piratrörelsen

8 Jan

Tyvärr inga länkar, jag är alldeles för trött för det just nu 🙂

Den 16 december 2008 går jag med i Ung Pirat. Men det dröjer till 2009 innan jag börjar bli aktiv. Allting började med att jag och min vän Laakso bestämde oss för att gå på en så kallad piratfika, som vi hade läst om på piratpartiets forum. Så vi begav oss till Norrlands nation på en söndag, straxt efter ett. Vi såg inga pirater. Vi stod där ett tag och såg dumma ut, sen bestämde vi oss för att ge upp. Under veckan som kom försökte jag få kontakt med någon, vi kanske hade varit i fel lokal? På Piratstudenternas hemsida hittade jag en mailadress till Mattias Bjärnemalm. Jag mailade honom och frågade om dessa piratfikor verkligen skedde, och om det verkligen var på Norrlands, och om det verkligen var på söndagar. Det visade sig att det skedde piratfikor, på Norrlands, på söndagar. Mattias förklarade att det alltid brukade vara någon som hade en Piratpartiet/Ung Pirat-tröja på sig på mötena, och han lovade att ha på sig en nästa söndag, så att vi skulle känna igen honom om vi försökte igen. Och det gjorde vi. Nästa söndag drog Laakso och jag iväg till Norrlands Nation. Jag var lite nervös, om jag ska vara ärlig.

Men det var en obefogad nervositet. Ganska snabbt fick vi syn på en kille som hade en tröja med ett stort ”P” på sig, och han vinkade snabbt när han såg att vi tittade dit (jag kan tänka mig att vi såg lite vilsna ut). Han presenterade sig som Mattias, eller Mab, och i samma veva träffade jag Karolina, Cinna, Emil och ytterligare ett antal pirater som jag tyvärr inte minns namnen på. Efter lite diskussioner (och fika) om hur Ung Pirat fungerade, hur man såg på det kommande valet, och vad som var Mattias styrkor (han kandiderade ju till EU-valet) så frågade Mattias mig och Laakso om vi var intresserade av att engagera oss lite mer. Jag svarade ja rätt snabbt, Laakso var lite mer tveksam. Mattias hade redan klurat ut att jag pluggade ekonomi, och därför frågade han om jag kände för att vara kassör. Jag tyckte det lät urtråkigt. Men, jag lät mig övertalas till att iallafall komma på mötet, som var en eller två veckor senare (jag minns inte riktigt). När jag väl kom dit slutade det med att jag valdes till kassör för Östra Distriktet inom Ung Pirat. Det kändes väldigt nytt och lite läskigt, men samtidigt roligt att jag fick så mycket förtroende så snabbt. Drygt en vecka senare blev jag vald till sekreterare för Ung Pirat Uppsala. Ungefär i samma veva hade förbundet Ung Pirat sin förbundskongress också, som Mattias (som jag vid det här laget hade börjat kalla Mab, efter som att det är det han heter), Karolina, Emil och Cinna övertalade mig att gå på. Jag visste knappt var det var, men jag drog med mig Laakso och åkte dit.

Förbundskongressen var toppen. Jag lärde mig hur mycket som helst, träffade jättemånga pirater och hade roligt på köpet! Jag ångrar verkligen inte att jag var där. Ungefär här hade jag också skaffat skype, och det var mycket piratprat överallt.

Arbetet fortskred, det visade sig att de flesta i Östra distriktet var väldigt peppade på att starta upp olika lokalavdelningar, och göra olika saker. Jag lyckades starta upp ett bankkonto för distriktet, och sen skötte jag bokföringen ganska bra, enligt mig själv. Jag fick också åka på en distriktsutbildningshelg i Ung Pirat. Jag, Edward, Johanna och Emil åkte ner till Lund och träffade massa andra pirater som också satt i distriktsstyrelser. Det var föreläsningar, sociala aktiviteter, ännu mer föreläsningar (riktigt bra föreläsningar!) och faktiskt väldigt bra mat.

Ungefär här höll Ung Pirat Uppsala sitt extra årsmöte och jag blev vald till ordförande.

Samtidigt som det kontinuerliga arbetet fortsatte så drog valkampanjen igång. Jag fortsatte att gå på söndagsfikorna, och där fick jag träffade jag Uppsalas kommunledare Johannes (aka mannen med skägget). Johannes höll på att organisera med valstuga. Efter lite letande hittade vi en som verkade lovande i Stockholm. Men frakten var ett problem. Eftersom att jag nästan bor på landet så har jag lite lantiskontakter, och lyckades få tag på en kille med en skitstor lastbil och kran som var villig att hjälpa till för en billig peng. Sagt och gjort. Efter mycket om och men hamnade valstugan hemma hos mig, där nästa steg var att måla den. Jag skickade ut mail till alla i UP Uppsala, och lyckades få ihop ett glatt gäng på cirka sju pers som hjälpte till. Många långa kvällar blev det, men sen var den klar! Killen med den skitstora lastbilen hjälpte oss att flytta valstugan till torget. Jag, resten av styrelsen i UP Uppsala, Piratstudenterna i Uppsala plus en del andra människor såg till att valstugan nästan alltid var bemannad. Ung Pirat Uppsala ordnade fika några gånger, då vi köpte/bakade fika och bjöd på utanför valstugan. Stor succé! Idag står valstugan på min bakgård. Jag lyckades också övertala min samhällskunskapslärare att Amelia skulle få komma till min skola och prata om EU (det var mycket uppskattat av min klass, måste jag säga).

Vi lyckades vinna valet, om jag får säga. Synd att inte Mab kom in, han var lite av en personlig favorit. Efter valet var alla helt slut, och det var lugnt på piratfronten. Sen kom Almedalen.

Mab tipsade mig om att en plats var ledig, och jag tog genast kontakt med Tobias för att ödmjukt erbjuda mig att ta den platsen. Knappt hann jag prata med honom förrän Sofia berättade att hon redan hade nominerat mig till just den  platsen. Och jag fick den! Jag åkte till Almedalsveckan med Ung Pirat, och det var skitkul! Jag kommer aldrig att glömma det.

Sedan blev det höst, och jag började mitt andra år på gymnasiet. Ungefär här pratade jag med Jan Lindgren för första gången. Hade berättade lite för mig om vad han gjorde i partiet (som kampanjledare), och jag kände direkt att ”shit, det här vill jag också göra”. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Arbetet i distriktet tog också fart, vi höll en extra distriktskongress som var helt okej med tanke på att vi alla var nybörjare. Kul var det iallafall! Ung Pirat Uppsala började ordna regelbundna spelkvällar, där vi träffades på ett café för att fika och spela spel. Det var rätt uppskattat, men tyvärr varade det inte så länge (skolarbetet tar rätt mycket tid). Jag såg dock till att få en nyckel till Ung Pirats nya fina kansli, och det har varit väldigt användbart att ha.

Jag lyckades också ta mig in i kampanjgruppens chattkanal, och där började jag prata om hur jag tyckte man skulle lägga upp riksdagskampanjen, vad jag tyckte var bra och dåligt med materialet inför EU, osv. Jag fick rätt bra respons, folk verkade faktiskt bry sig om vad man tyckte. Veckorna gick, och helt plötsligt fick jag ett samtal från Rick som frågade om jag ville hoppa in och vikariera som kampanjledare, eftersom att Janne skulle ta semester. Jag blev jätteglad, men förklarade att jag nog var lite okvalificerad för jobbet. Rick svarade att det är så här man skaffar erfarenheter, och sen var det avgjort! Jag vikarierade som kampanjledare och tog hand om höstkampanjen (en kampanj som blev helt sjukt bra!). Det visade sig att det var Janne själv som hade föreslagit mig som vikarie, och han när han kom tillbaka frågade han om jag ville bli vice kampanjledare och på så vis ha delat ansvar för alla kampanjer. Jag tackade ja direkt, och så har det varit sen dess.

Den senaste tiden har jag blivit intervjuad av LA Times, Stefan och jag hade en monter på något som kallas åsiktsmässan här i Uppsala (dit kom både skolklasser och politiker), jag har tillsammans med östra distriktet börjat planera en storslagen distriktskongress, jag har fått asmånga röster i ombudsvalet till Ung Pirats kongress, och jag har börjat blogga, till och med.

Jag har lärt mig oerhört mycket genom Ung Pirat. Jag har lärt mig hur man arbetar i en styrelse, jag har lärt mig att hantera konflikter, jag har blivit mer ödmjuk, jag har mognat väldigt mycket och jag har lärt mig jättemycket om föreningsdemokrati. Jag har lärt mig hur man samarbetar med folk man inte riktigt kommer överrens med, men jag har också träffat människor som är fantastiska på att inspirera. Jag har lärt mig att arrangera olika arrangemang, blivit mycket bättre på att argumentera, och jag har lärt mig att piratrörelsen har oerhört stor potential.

Jag är jävligt glad över allt som Ung Pirat har lärt mig, och jag är glad över att jag har fått träffa så otroligt många fantastiska människor genom Ung Pirat.

Åh, just det. Jag har också varit på Pride, på förstasidan till UNT, på förstasidan till 18 minuter och varit med och brainstormat fram Piratkvinnor. Jag har även deltagit på Birdie för UP Uppsala.

Jag hade inte gjort något av detta om inte Ung Pirat hade dragit in mig i piratrörelsen först. Så, tack Ung Pirat, och tack alla unga pirater jag nånsin träffat. Stort tack till alla som har trott på mig. 🙂