Hur jag kom in i piratrörelsen

Tyvärr inga länkar, jag är alldeles för trött för det just nu 🙂

Den 16 december 2008 går jag med i Ung Pirat. Men det dröjer till 2009 innan jag börjar bli aktiv. Allting började med att jag och min vän Laakso bestämde oss för att gå på en så kallad piratfika, som vi hade läst om på piratpartiets forum. Så vi begav oss till Norrlands nation på en söndag, straxt efter ett. Vi såg inga pirater. Vi stod där ett tag och såg dumma ut, sen bestämde vi oss för att ge upp. Under veckan som kom försökte jag få kontakt med någon, vi kanske hade varit i fel lokal? På Piratstudenternas hemsida hittade jag en mailadress till Mattias Bjärnemalm. Jag mailade honom och frågade om dessa piratfikor verkligen skedde, och om det verkligen var på Norrlands, och om det verkligen var på söndagar. Det visade sig att det skedde piratfikor, på Norrlands, på söndagar. Mattias förklarade att det alltid brukade vara någon som hade en Piratpartiet/Ung Pirat-tröja på sig på mötena, och han lovade att ha på sig en nästa söndag, så att vi skulle känna igen honom om vi försökte igen. Och det gjorde vi. Nästa söndag drog Laakso och jag iväg till Norrlands Nation. Jag var lite nervös, om jag ska vara ärlig.

Men det var en obefogad nervositet. Ganska snabbt fick vi syn på en kille som hade en tröja med ett stort ”P” på sig, och han vinkade snabbt när han såg att vi tittade dit (jag kan tänka mig att vi såg lite vilsna ut). Han presenterade sig som Mattias, eller Mab, och i samma veva träffade jag Karolina, Cinna, Emil och ytterligare ett antal pirater som jag tyvärr inte minns namnen på. Efter lite diskussioner (och fika) om hur Ung Pirat fungerade, hur man såg på det kommande valet, och vad som var Mattias styrkor (han kandiderade ju till EU-valet) så frågade Mattias mig och Laakso om vi var intresserade av att engagera oss lite mer. Jag svarade ja rätt snabbt, Laakso var lite mer tveksam. Mattias hade redan klurat ut att jag pluggade ekonomi, och därför frågade han om jag kände för att vara kassör. Jag tyckte det lät urtråkigt. Men, jag lät mig övertalas till att iallafall komma på mötet, som var en eller två veckor senare (jag minns inte riktigt). När jag väl kom dit slutade det med att jag valdes till kassör för Östra Distriktet inom Ung Pirat. Det kändes väldigt nytt och lite läskigt, men samtidigt roligt att jag fick så mycket förtroende så snabbt. Drygt en vecka senare blev jag vald till sekreterare för Ung Pirat Uppsala. Ungefär i samma veva hade förbundet Ung Pirat sin förbundskongress också, som Mattias (som jag vid det här laget hade börjat kalla Mab, efter som att det är det han heter), Karolina, Emil och Cinna övertalade mig att gå på. Jag visste knappt var det var, men jag drog med mig Laakso och åkte dit.

Förbundskongressen var toppen. Jag lärde mig hur mycket som helst, träffade jättemånga pirater och hade roligt på köpet! Jag ångrar verkligen inte att jag var där. Ungefär här hade jag också skaffat skype, och det var mycket piratprat överallt.

Arbetet fortskred, det visade sig att de flesta i Östra distriktet var väldigt peppade på att starta upp olika lokalavdelningar, och göra olika saker. Jag lyckades starta upp ett bankkonto för distriktet, och sen skötte jag bokföringen ganska bra, enligt mig själv. Jag fick också åka på en distriktsutbildningshelg i Ung Pirat. Jag, Edward, Johanna och Emil åkte ner till Lund och träffade massa andra pirater som också satt i distriktsstyrelser. Det var föreläsningar, sociala aktiviteter, ännu mer föreläsningar (riktigt bra föreläsningar!) och faktiskt väldigt bra mat.

Ungefär här höll Ung Pirat Uppsala sitt extra årsmöte och jag blev vald till ordförande.

Samtidigt som det kontinuerliga arbetet fortsatte så drog valkampanjen igång. Jag fortsatte att gå på söndagsfikorna, och där fick jag träffade jag Uppsalas kommunledare Johannes (aka mannen med skägget). Johannes höll på att organisera med valstuga. Efter lite letande hittade vi en som verkade lovande i Stockholm. Men frakten var ett problem. Eftersom att jag nästan bor på landet så har jag lite lantiskontakter, och lyckades få tag på en kille med en skitstor lastbil och kran som var villig att hjälpa till för en billig peng. Sagt och gjort. Efter mycket om och men hamnade valstugan hemma hos mig, där nästa steg var att måla den. Jag skickade ut mail till alla i UP Uppsala, och lyckades få ihop ett glatt gäng på cirka sju pers som hjälpte till. Många långa kvällar blev det, men sen var den klar! Killen med den skitstora lastbilen hjälpte oss att flytta valstugan till torget. Jag, resten av styrelsen i UP Uppsala, Piratstudenterna i Uppsala plus en del andra människor såg till att valstugan nästan alltid var bemannad. Ung Pirat Uppsala ordnade fika några gånger, då vi köpte/bakade fika och bjöd på utanför valstugan. Stor succé! Idag står valstugan på min bakgård. Jag lyckades också övertala min samhällskunskapslärare att Amelia skulle få komma till min skola och prata om EU (det var mycket uppskattat av min klass, måste jag säga).

Vi lyckades vinna valet, om jag får säga. Synd att inte Mab kom in, han var lite av en personlig favorit. Efter valet var alla helt slut, och det var lugnt på piratfronten. Sen kom Almedalen.

Mab tipsade mig om att en plats var ledig, och jag tog genast kontakt med Tobias för att ödmjukt erbjuda mig att ta den platsen. Knappt hann jag prata med honom förrän Sofia berättade att hon redan hade nominerat mig till just den  platsen. Och jag fick den! Jag åkte till Almedalsveckan med Ung Pirat, och det var skitkul! Jag kommer aldrig att glömma det.

Sedan blev det höst, och jag började mitt andra år på gymnasiet. Ungefär här pratade jag med Jan Lindgren för första gången. Hade berättade lite för mig om vad han gjorde i partiet (som kampanjledare), och jag kände direkt att ”shit, det här vill jag också göra”. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Arbetet i distriktet tog också fart, vi höll en extra distriktskongress som var helt okej med tanke på att vi alla var nybörjare. Kul var det iallafall! Ung Pirat Uppsala började ordna regelbundna spelkvällar, där vi träffades på ett café för att fika och spela spel. Det var rätt uppskattat, men tyvärr varade det inte så länge (skolarbetet tar rätt mycket tid). Jag såg dock till att få en nyckel till Ung Pirats nya fina kansli, och det har varit väldigt användbart att ha.

Jag lyckades också ta mig in i kampanjgruppens chattkanal, och där började jag prata om hur jag tyckte man skulle lägga upp riksdagskampanjen, vad jag tyckte var bra och dåligt med materialet inför EU, osv. Jag fick rätt bra respons, folk verkade faktiskt bry sig om vad man tyckte. Veckorna gick, och helt plötsligt fick jag ett samtal från Rick som frågade om jag ville hoppa in och vikariera som kampanjledare, eftersom att Janne skulle ta semester. Jag blev jätteglad, men förklarade att jag nog var lite okvalificerad för jobbet. Rick svarade att det är så här man skaffar erfarenheter, och sen var det avgjort! Jag vikarierade som kampanjledare och tog hand om höstkampanjen (en kampanj som blev helt sjukt bra!). Det visade sig att det var Janne själv som hade föreslagit mig som vikarie, och han när han kom tillbaka frågade han om jag ville bli vice kampanjledare och på så vis ha delat ansvar för alla kampanjer. Jag tackade ja direkt, och så har det varit sen dess.

Den senaste tiden har jag blivit intervjuad av LA Times, Stefan och jag hade en monter på något som kallas åsiktsmässan här i Uppsala (dit kom både skolklasser och politiker), jag har tillsammans med östra distriktet börjat planera en storslagen distriktskongress, jag har fått asmånga röster i ombudsvalet till Ung Pirats kongress, och jag har börjat blogga, till och med.

Jag har lärt mig oerhört mycket genom Ung Pirat. Jag har lärt mig hur man arbetar i en styrelse, jag har lärt mig att hantera konflikter, jag har blivit mer ödmjuk, jag har mognat väldigt mycket och jag har lärt mig jättemycket om föreningsdemokrati. Jag har lärt mig hur man samarbetar med folk man inte riktigt kommer överrens med, men jag har också träffat människor som är fantastiska på att inspirera. Jag har lärt mig att arrangera olika arrangemang, blivit mycket bättre på att argumentera, och jag har lärt mig att piratrörelsen har oerhört stor potential.

Jag är jävligt glad över allt som Ung Pirat har lärt mig, och jag är glad över att jag har fått träffa så otroligt många fantastiska människor genom Ung Pirat.

Åh, just det. Jag har också varit på Pride, på förstasidan till UNT, på förstasidan till 18 minuter och varit med och brainstormat fram Piratkvinnor. Jag har även deltagit på Birdie för UP Uppsala.

Jag hade inte gjort något av detta om inte Ung Pirat hade dragit in mig i piratrörelsen först. Så, tack Ung Pirat, och tack alla unga pirater jag nånsin träffat. Stort tack till alla som har trott på mig. 🙂